Paddsatan på SPX

Paddsatan kommer finnas på SPX, eller ”Stockholms Internationella seriefestival” som det numera heter. Här är Facebook-event.

Nummer tio börjar nästan ta helt slut nu, så det är osäkert om tian följer med. Men tills dess borde jag ju faktiskt ha klart nummer elva. Faktiskt så har nummer elva varit klart relativt länge nu. Så det kanske blir så. Ja, eller vad fan. Paddsatan #11 kommer finnas på SPX. Kom å köp.

Annonser

Nytryck av #10

Hej alla,

det kommer ske ett nytryck av Paddsatan #10. Ni som beställt och som inte fått era exemplar kommer få dem i slutet av denna vecka.

För övrigt flyttar jag till Sundbyberg nu i helgen!


Paddsatan nummer tio ute nu!

Image

Tio nummer. Vem fan kunde tro det. När jag gjorde mitt första fanzine så skämdes jag direkt och kastade nästan hela upplagan ”för inte ska jag tro att jag är nåt”. Paddsatan föddes av en slump och det skulle aldrig bli mer än ett nummer. Men det blev material för två nummer. Sen tre nummer.. och på den vägen är det. Fanzinet har funnits i två år och firar från och med idag, den sjunde mars, tio nummer. Det kanske inte säger så mycket men för mig betyder det väldigt mycket.

Numret har vuxit fram under en längre period. Jag började jobba på det när jag var fruktansvärt nedstämd i somras. En tjej som jag tyckte om hintade om att hon gillade mig och att det fanns något där. Något mer än vänskap. Men hon ville inte låta det utvecklas och hon ändå skulle flytta utomlands för att jobba. Jag har nog inte varit så ledsen och känt mig så ensam sen min pappa dog. Medan jag jobbade på numret så hann tiden gå, den här tjejen och jag träffades igen och det ena ledde till det andra och vi blev ett par i slutet på förra året och nu är jag hur glad som helst. Jag skriver mer om det i fanzinet. Men jag kan inte släppa tanken på att jag började jobba på det när jag mådde på ett visst sätt, och avslutade verket när jag mådde på ett helt annat sätt. Det är lite som att det här numret blir som en bro mellan två perioder i mitt liv. Bort från en flera år lång nedstämdhet och gryende djuprotad bitterhet, till en känsla av att det faktiskt kan gå. Att det kan bli bra ändå.

En del slutar skriva när de mår bra. Depression och hat är bra drivkrafter för skapandet, och det är ju inte en slump att världens bästa konstnärer, musiker, författare och diktare varit extremt deprimerade. Ledsna människor skapar bättre.

Men vem vet var det ska sluta? Vem vet om det blir fler nummer av Paddsatan? Kommer jag hitta något annat jag vill göra? Jag vet faktiskt inte. Just nu är jag jävligt nöjd med det här numret, och det finns material för ett helt nummer till. Men jag har lärt mig en sak. Man måste låta saker utvecklas naturligt. Se vart det tar vägen och om det finns ett syfte och en funktion med det hela. Paddsatan har vandrat bredvid mig i två år och jag har utvecklat både mig själv och mitt skrivande på så många sätt att jag inte vet var jag ska börja.

Jag vill tacka alla som följt mig längs vägen, alla som köpt fanzinet, rekommenderat det till vänner, sålt det på bokcaféer, lånat ut till varandra, gett mig stöttande ord och bekräftelse på att det jag gör faktiskt är okej och att jag faktiskt duger.

Och att det jag skriver påverkar andra. Det är nog det finaste omdömet man kan få.

Därför är Paddsatan nummer tio till er. Och bara er.

Beställ genom att maila paddsatan@gmail.com.